Mysteriet med stereon

Det var en gång en gardin som hette Jan. Jan bodde i en skola i Vilshult. Han var en snäll gardin som gillade att hänga i fönstret och dingla. En dag kom det en ny tjejgardin. Hon hette Berit. Jan och och Berit blev bästa vänner. En natt så vaknade de på grund av att de hörde fotsteg i korridoren. De tittade ut genom fönstret i dörren och såg en skugga. En lång man med hatt och långt hår. De blev rädda. Vi borde somna om, sa Berit. Ja jag är ganska trött, sa Jan. Nästa morgon vaknade de av att regnet smattrade mot rutan. Stereon är borta! sa Jan. Men vad ska vi göra åt det? Vi är ju bara gardiner, sa Berit. Men vi är inte vilka gardiner som helst, vi är Jan och Berit, de mysterielösande gardinerna. Men vi sitter ju fast, sa Berit. Då sa Jan, vi måste kontakta barnen på något sätt. Men hur? Vi kan skriva i tidningen. Nästa dag stod det på framsidan av tidningen: ”Gardiner kontaktade människor” De två gardinerna hängandes i Vilshults skola kontaktade vår blinde reporter genom att skriva punktskrift på sig själva. Reportern översatte punktskriften till: Hjälp oss att hitta tjuven som stal stereon i måndags kväll. Vi kan ju inget göra utom att tänka ut hur allt har gått till. Mer punktskrift kommer inom kort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *